way down south
När jag ska hem från stationen tar jag 5:an till Nobeltorget. Och om jag vill hälsa på Stoffe kan jag ta 3:an till Värnhem. På morgonen går jag bort till Södervärn och tar 171:an till Lund. Det tar 28 minuter om jag stiger av vid Tekniska Högskolan. Vilket jag gör, för det är den hållplatsen som ligger närmast Ideon och Alfahuset, där institutionen över östasiatiska språk ligger. Det är där jag går i skolan varje dag. Java-salen eller Hanlin-salen.
På tisdagar har vi en två timmar lång lektion med Kayo-sensee (och ja, vi måste kalla henne, och alla lärare, för sensee). Hennes specialområde är satsmönster. Det är två timmar av panik, hjärngympa och hårt arbete. Men man lär så mycket. Inte minst att göra bort sig inför alla andra i klassen. För när man plötslig bli bombarderad med en fråga på japanska, som man dessutom inte förstår, är det lätt att bli lite röd i ansiktet. Men alla är i samma situation så det känns bara som en del av utbildningen.
På onsdagar, fredagar och lördagar i Lund är det utgång som gäller. Förfest, om man vill, och sen nation oftast. Hittills har jag endast besökt Smålands ordentligt. Men där var det trevligt. Billig öl och bra musik. Tyvärr vet jag dock inte alls var det ligger någonstans. Har inte orienterat mig tillräckligt ännu.
Dock vet jag var jag ska gå när jag har en timme över och behöver något att äta mellan lektionerna. Hålet i dörren. Stor falafel för 15 :-, eller om du är riktigt hungrig, en extra stor för en extra femma. Den perfekta, billiga lunchen. Har redan blivit några stycken och jag är övertygad om att det kommer bli många fler.
Malmö och Lund känns bra. Riktigt bra. Det är väl egentligen det enda som betyder något.
På tisdagar har vi en två timmar lång lektion med Kayo-sensee (och ja, vi måste kalla henne, och alla lärare, för sensee). Hennes specialområde är satsmönster. Det är två timmar av panik, hjärngympa och hårt arbete. Men man lär så mycket. Inte minst att göra bort sig inför alla andra i klassen. För när man plötslig bli bombarderad med en fråga på japanska, som man dessutom inte förstår, är det lätt att bli lite röd i ansiktet. Men alla är i samma situation så det känns bara som en del av utbildningen.
På onsdagar, fredagar och lördagar i Lund är det utgång som gäller. Förfest, om man vill, och sen nation oftast. Hittills har jag endast besökt Smålands ordentligt. Men där var det trevligt. Billig öl och bra musik. Tyvärr vet jag dock inte alls var det ligger någonstans. Har inte orienterat mig tillräckligt ännu.
Dock vet jag var jag ska gå när jag har en timme över och behöver något att äta mellan lektionerna. Hålet i dörren. Stor falafel för 15 :-, eller om du är riktigt hungrig, en extra stor för en extra femma. Den perfekta, billiga lunchen. Har redan blivit några stycken och jag är övertygad om att det kommer bli många fler.
Malmö och Lund känns bra. Riktigt bra. Det är väl egentligen det enda som betyder något.
posted by ushu at 2:52 PM
5 Comments:
att den japanska hierakin har smittat av sig på språkkurser är fascinerande! bra att allt är väl, kanel och pepparkakor! heippa/msktONE
jag tror det mest är för att vi ska vara förberedda på vad som väntar om vi åker till japan och pluggar. vi är inte tillåtna att snacka svenska eller engelska på lektionerna. endast japanska, alltid. men det är bra som fan. man lär sig mycket. favorit repliken just nu är: mo ichi do itte kudasai. vilket betyder, kan du säga det där en gång till! haha..
mo ichi do itte kudasai
baka
This comment has been removed by a blog administrator.
Post a Comment
<< Home