ほんとうですか

Det är nog dags att visa världen våra sanna sidor. Det är dags att börja bli ärliga och öppna mot varandra. Ärlighet rent allmänt tack. Jag är så trött på denna ständiga charad. Jag förstår om det ibland är lättare att ljuga än att säga sanningen, herregud, ofta är det säkert bättre att ljuga. Men låt det inte bli en vana. Ta inte alltid den lätta vägen.

När var senaste gången man hörde ett fullkomligt ärligt uttalande. Ingen vet. Allt är lögn numera. Berättelser om helgen och vad som sägs på tv. Det skrämmer mig. Framförallt för att jag gör samma sak. Ibland har jag så lätt för att ljuga att jag själv blir förvånad.

Men i och med att jag är medveten om min egen oärlighet vänder jag blicken mot er andra. Ni i min närhet som jag är övertygad om är lika goda kålsupare. Det är här konflikten i mig tar vid. Det gör hemskt ont att veta att folk jag älskar, säkerligen ljuger för mig dagligen. Men samtidigt har jag ingen rätt att bli arg. Som sagt, jag är likadan. Tyvärr ska jag väl tillägga.

Går problemet att lösa? Tveksamt. Jag vill inte uppmana någon att sluta ljuga. Många gånger kan rak ärlighet göra mer skada än nytta. Kanske, försök ljug med måtta. Åtminstone, tänk efter först om sanningen verkligen är så hemsk innan lögnen blir det självklara valet.

’Ärlighet varar längst’ är ändå ett ordspråk som jag inte riktigt än vill släppa taget om.