äntligen lycka

Grå himmel, regn och på huset mittemot lyser tomten på taket. Ännu en gång är jag och hälsar på i Stockholm. Jag förstår egentligen inte varför en resa 10 mil norrut får mitt humör att stiga så avsevärt. Eller egentligen så vet jag precis varför. Här uppe finns åtminstone fyra personer som jag saknar söderut.

Jag blir oerhört lugn av att vandra gatorna i den här stan. Även fast det är en massa folk. Det kanske är det som är själva grejen? Jag behöver folk och rörelse, eller snarare att jag behöver få känna mig anonym. Inte behöva stanna varannan meter för att prata med någon. Ibland behöver jag bara vara med mig själv.

Just nu känns allting nästan för bra. Utifrån är det kanske svårt att förstå varför, men jag är bara så himla nöjd med hur allting är. Det känns så skönt att jag äntligen har hittat någon som säger det han tänker rakt ut och som är på samma sida som mig. Det här var det bästa som kunde ha hänt. Eller…Jo, det var det bästa. För nu. Vi får se var det leder. Det behöver egentligen inte leda någonstans, bara det stannar som det är nu. Tack tack tack för hur lätt mitt bröst känns just nu!

Äntligen ett inlägg som är tomt på bitterhet och ångest. Kanske det blev lite väl personligt och icke-kryptiskt denna gång, men det får fan vara så. För en gångs skull mår jag bra, och jag vill skrika ut det så att alla hör. Feel free att ta del av min glädje, eller till och med sno en liten del av den för ditt eget välmående!