drive slow

De två sitter vid vattnet. Från bänken andas de in en av de sista sommarkvällarna. Det har regnat, men nu är det fint. Någonstans där borta åt höger går solen ner bakom några moln. Samtidigt som det blir så mörkt att det inte längre kan kallas ljust ute kryper kylan närmare.

De två sitter tysta tillsammans. Deras bröst känns både tunga och lätta på samma gång. När de sitter där sköljer tankarna över dem. Det är omöjligt koncentrera sig på några få saker åt gången, allt kommer samtidigt. De lyckas lägga ihop saker, de är så intelligenta i denna stund. Gamla och nya teorier diskuteras. Politik, miljö, rymden, vännerna, staden. Men de tar en sak i taget, vissa saker kräver stor eftertanke. De tänker verkligen efter.

De två tar sig närmare vattnet. För nära myggen och krypen. Pratar om cirkusen på andra sidan. Pratar om när man kunde fiske ostört som liten. En timme flyger förbi och det är dags att snart vända vattnet ryggen.

De två går mot norr. Staden är sig lik men de upptäcker nya saker. De hör, ser och känner nya saker. Allting är sig likt, men ändå inte. Ett annat sätt att leva.

’Med välbehag går livet vidare. Utan välbehag går livet vidare, men med oss i diket’

småstad 18.19

Kat och Ana sitter på två stenar och talar om livet. Vattnet i ån är strömt och smutsigt och solen värmer upp hela idyllen. Ana letar frenetiskt i den numera trasiga väskan efter en tändare. Sakura-tändaren är hemma, trasig, och den lilla svarta är mystiskt försvunnen. När hon drar en suck av besvikelse tänder Kat hoppet igen och sticker ner handen i sin väska, men icke.

Men fan, de klarar sig utan cigg, ingen fara. De pratar om livets val, deras stad och folket i den. Många samtalsämnen är gamla och vältuggade, men ändå värda att fortfarande grubbla över.

Livet är gott, trots all skit. De har det bra tillsammans.